Min första undulat fick jag (1984) i 7 års
present, hon hette Pippi och var blå med vit mask. Tyvärr flög hon bort när
hon var ungefär 6 år.
Efter några år började jag sakna
undulatkvitter och köpte en hane, Kim. Han var brokig grön och gul. Då var jag i en ålder när det fanns andra intressen, så
efter något år gav jag bort honom till grannen, där han levde tillsammans
med en hona tills han blev riktigt gammal.
1996 flög det in en grön hona genom ett fönster på jobbet. Jag tog hand om
henne och kallade henne Belladina. Till henne köpte jag en liten hane, Teo
(Teofil).
Teo är hittills den enda av mina undulater som har kunnat prata. Han kunde ropa "Fanny", eftersom vår hund hette så.
Han kunde även säga "Varsågod", eftersom vi sa det till Fanny när hon fick äta.
Han sa också "Teo fin pippi", men förkortade det gärna till "Teo pippi", vilket inte heller var helt fel
Tyvärr var Belladina ingen snäll gammal dam utan tillät inte lille
Teo att äta, så jag kontaktade zooaffären där jag hade köpt Teo. Kvinnan som
har butiken föder själv upp, så hon tog hand om Bella och jag fick istället en
ung hona, Moa.
Moa dog av okänd anledning vintern -99. Ett tag senare märkte vi att Teo
hade ont i en fot, så jag tog honom till en veterinär. Där konstaterades att
han förmodligen hade någon tumör i magen och han fick somna in...
När båda dessa gått ur tiden köpte jag en ljusgrön engelsk hane, Charlie och
sedan en kompis, Hugo, som är grå. Båda dessa är köpta hos samma uppfödare.
Sedan hittade jag Kasper i en
zooaffär och kunde inte motstå hans fina färger.
Efter det tyckte jag att det saknades lite kvinnlig fägring hos
de tre pojkarna och köpte Elvira. Tyvärr fick vi inte njuta av Charlies sällskap så många år.
Han hade någon slags hosta, som de inte kom till rätta med hos veterinären. Bara 3 år och 4 månader gammal avslutade han sitt liv hos oss...
Jag har i
skrivande stund 6 undulater (2007-03)
Våren 2005 satte jag Elvira och Kasper i häck, vilket gav fyra ungar i två kullar.
Två av dem har jag kvar, Uno och Tres, medan jag sålde två honor.
Jag tyckte lite synd om Hugo som inte hade någon käresta och köpte därför
Joy till honom. Roligt nog har de fattat tycke för varandra och är nu satta
i häck...
Första omgången med dem blev inte så lyckad, eftersom botten i holken var platt och ungarna blev "spretare".
Men nu är det ny botten och jag hoppas att det skall gå bättre denna gång!
Tyvärr blev det inga mer ungar. Joy var i tillräckligt bra kondition och
orkade inte med mer uppvaktning för tillfället!
Fortsättning följer...
|