Terrys sjukdom

Igår skulle vi varit hos pappa och firat påsk, men eftersom två av tre barn var snoriga så stannade vi hemma.
Ganska skönt egentligen med tanke på hur Terry mår. Det känns inte helt roligt att lämna bort honom i detta tillståndet.
Han har blivit lite tröttare och igår kväll och i morse ville han inte äta. Han kräktes en hel del igår. Idag har det bara varit lite slemkräkningar.
Nu på eftermiddagen har han ätit lite ris och fisk, så nu hoppas jag att han får behålla det!
Jag längtar tills imorgon, när jag kan ringa veterinären och förhoppningsvis få ett provsvar så vi kan påbörja någon behandling. Det är så jobbigt att bara gå och vänta utan att kunna göra något!
Han börjar dessutom se lite geggig ut i sitt öga, så det är säkert någon inflammation på g där. Inte konstigt med tanke på att det hänger ner så, måste ju kunna komma in hur mycket skräp som helst.
Själv har jag naturligtvis blivit förkyld jag också, ont i halsen, huvudet och snorig. Jippie!! Hoppas det är en lättare variant, som försvinner snabbt! Jag har tillbringat merparten av dagen i sängen och vilat.
Idag är det åtta dagar kvar till beräknad förlossning, som det känns just nu får bebisen gärna stanna inne en stund till, så att vi får rätsida på Terry först. Det är lite lättare att ha den i magen än på armen när man skall springa runt hos massa veterinärer! En sak åt gången, tack!

2 April

Fortsättning följer...

Jag började morgonen med att ringa veterinärkliniken för att se om de kunde rota fram Terrys provsvar.
Ja, de skulle titta på det och återkomma under dagen. Så trött jag blir! Här har jag gått och väntat hela långa helgen för att få besked och så skall de höra av sig "under dagen". Då var jag bara tvungen att poängtera att hunden är väldigt dålig och att jag väntat länge nu!! Sedan i torsdags har vi bara kunnat gå här och titta på när han kräks och tappar aptiten, blir tröttare och tröttare...
Hon lovade att de skulle höra av sig så fort de visste något.
Efter tre timmar ringde jag igen. Då hade de inte fått något svar ännu! Jag poängterade ännu en gång att hunden är dålig och att jag väntat sedan i torsdags. Denna gången lovade hon att hon skulle höra med någon om de kunde ringa labbet och fråga. Jag frågade också efter veterinären A-K, eftersom veterinären K på Blå Stjärnan är ledig denna veckan, så hade det varit skönt att få prata med någon och även uppdatera henne om vad som sades på B.S. Hon skrev en notering om att A-K skulle ringa , om hon hade tid...
Tre timmar senare ringer veterinären!! Hon meddelar att proven på något sätt har försvunnit och frågar hur det är med Terry. Jag berättar hur han mår och vad som sagts på B.S. Hon kan tänka sig att sätta in antibiotika utan att ha fått provsvaren, bara för att göra något, för även hon tycker att det gått väldigt lång tid utan att göra något. Först vill hon ringa och konsultera någon duktig veterinär på B.S. Hon hade ju själv avvaktat med medicinering eftersom hon remitterat honom och på B.S. avvaktade de provsvaren, som försvann...
Efter någon timma ringer hon upp igen, då har proven kommit till rätta och är analyserade! Hurra!! Terry visade positivt på både Borrelia och Anaplasma, vilket är fästingburna sjukdomar båda två. Hon skulle bara prat med veterinären på B.S. så inte han ville göra något annat innan medicinering.
De kom överens om att börja antibiotikabehandling idag och om Terry får behålla medicinen, så börjar vi med kortison imorgon. Vi skall fortsätta med dietmat och han skall även få några tabletter mot magkatarr.
Nu håller vi alla tummar för att denna behandlingen skall hjälpa, så Terry får bli sitt gamla jag igen!!

6 April

Upp som en sol och ner som en pannkaka

Så känns det just nu. Lite uppåt och sedan går det ner igen...
Terry har känns lite piggare, slutade med sina slemkräkningar, hostningar och dreglingar.
Han äter antibiotika och kortison på morgonen och kortison och losec på kvällen. Har känts hyfsat stabil. Visat hunger. Jag vågade ge lite torrfoder i förrgår, för nu har han bara ätit kokt fisk och ris och efter det mjukmat på burk, som skall vara bra för magen. Fem minuter tog det sedan kom maten upp med råge... Är det konsistensen, eller själva maten? Hos veterinären sa de att det var maten, att det var för svårsmält, men jag vet inte... Har svårt att tro att magen kan känna skillnad på matsort på endast 5 minuter?? Det känns så svårt det här! Det har ju inte varit magen som varit problemet... Han har inte kräkts många matkräkningar innan, men nu gör han det... Han har gått ner från 36 kg till 33 på två veckor.
Igår fick jag åka och köpa burkmat för många pengar! En hund i hans storlek skall äta ca 4st/dag...
Nu i morse kräktes han upp burkmaten också, och förmodligen alla tabletter. Jag vågar inte ge fler eftersom jag inte vet om han fått behålla några eller inte. Alltså kanske han har missat en hel dagsranson med antibiotika... Han har varit väldigt dreglig idag och igår kväll.
Vissa stunder känns tämligen hopplöst och förtvivlat!!
Illamåendet kan ju komma av antibiotikan också, vilket inte gör saken lättare!
Gaahhh!! Jag blir tokig!!! Jag vill ha tillbaka min goa glada kille nu!!!!!

7 April

I skrivande stund har Terry fått behålla all mat han fått idag. Jippie!
I morse började jag ge honom ca 2 msk burkmat varannan timma, för att vid tvåtiden gå över till en gång i timman. Jag har fått i honom 1½ burk hittills och nu är han riktigt pigg. Han har dreglat lite och hostat lite, men inte så farligt mycket. Snälla, låt honom hålla sig så här nu!!

8 April

I morse ringde veterinären för att höra hur det går för oss med Terry. Det är skönt med en veterinär som bekymrar sig nästan lika mycket som vi gör! Hans symtom stämmer inte överens med varandra och det gör henne både fundersam och orolig, tror jag. Han har ju inte blivit bättre på denna vecka som gått med mediciner. Kortisonet skall tydligen ge effekt ganska snabbt, om det är det som saknas.
Det är oroande med hans viktminskning också, så nu skall vi tillbaka imorgon kväll för ytterligare undersökningar, bland annat ultraljud av mage, hals/strupe och ev. en ny röntgen av bröstkorgen. Det verkar som att hon fortfarande letar efter någon typ av tumör. Så nu behöver vi åter de tummar som kan avvaras!
Både idag och igår har han fått behålla maten, och det är ju väldigt skönt! Veterinären tyckte att jag gör ett väldigt bra jobb och mer än så kan jag inte göra! Jag har fortsatt även idag med 2 msk mat/timma varje timma samt delat upp tabletterna en och en med mat. Som flera har påpekat; det är tur att jag är hemma och kan ta hand om honom, det hade ju aldrig funkat annars!!
Sedan får vi väl se hur länge man skall kämpa på. Men ännu så länge har vi hoppet kvar!

X

10 April

Orkeslös...

Idag finns inte mycket ork i denna gamla kropp...
Jag kom hem från veterinären igår vid halv elva på kvällen. Då hade de gjort en ny röntgen av bröstkorgen, främst för att titta efter ev lunginflammation och ultraljud av buken. Veterinären såg en förtätning i ena lungan på ½-1 cm. Det skall jämföras med tidigare bilder för att se om det är nytillkommet. Annars hittades inget onormalt. Veterinärens känsla, sa hon, är "var sitter tumören?"
Terry hade gått ner ännu ett kg och låg nu på 32 kg. Idag skall jag försöka öka på maten, så vi hamnar på normal nivå förhoppningsvis imorgon. Det är ju egentligen då man kan se hur påverkad han är, för nu får han kanske i sig en halv dagsranson.
Veterinären från Blå Stjärnan skulle ringa idag, men har inte gjort det ännu.
Det är väldigt jobbigt att inte veta vad som är fel och göra undersökning på undersökning utan att de visar något. Dyrt är det också!

15 April

På väg ner till Varberg ringde veterinären och ville ha in Terry för ytterligare ultraljud. Hon var inte riktigt nöjd med att hon inte kunnat se levern ordentligt i tisdags, så hon ville kolla igen med en annan apparat, så dit skall jag nu! Eventuellt ska vi ta nytt leverprov. En annan veterinär hade tittat på röntgenbilderna och tyckt att levern kanske såg lite liten ut, så det är väl det de skall kolla, antar jag.

(Undersökningen gav ingenting...)
 

19 April

Näpp, Terry mår inte bättre, vi vet inte vad det är för fel på honom, han får maxdos kortison och mat ca 10 ggr/dag. Så, ja, det finns att pyssla med! Även utan bebis...
Vi satte ut medicinerna under två dagar, han blev helt apatisk och haltade märkbart, så kortisonet gör någon nytta, men han blir inte bättre...
 

29 April

Sov Gott Älskade Terry!!

Glädje och sorg, liv och död, allt på samma vecka! Veckan som gick har verkligen varit omtumlande och fullt med känslor åt alla håll. Först den fantastiska lyckan över att ha fått världens finaste lilla dotter och sedan den oerhörda sorgen över att behöva skiljas från en fin vän och familjemedlem!

När jag låg på sjukhuset med lillan, så mådde Terry ganska bra. Han behöll maten och till och med stal mat!
Men i onsdags morse så kräktes han upp mat och tabletter igen. Jag brydde mig inte så mycket om det, en gång är ingen gång! Nästa morgon upprepades det igen och då kände jag bara; Jag orkar inte!
Vi har kämpat så mycket för att få honom bättre. Han har varit dålig i en månad nu och gått både på antibiotika och maxdos kortison, men han blev inte bättre!! Snarare hade han blivit lite sämre. Han hade rasat i vikt, trots all mat han fick behålla.

Jag tog det tunga beslutet att låta honom somna in, det är inget liv för en glad flatt att inte orka gå långpromenader, må illa och kräkas. Sista dagen märkte vi dessutom att han började få dålig balans, han ramlade omkull här hemma när han hade lite bråttom, han orkade inte riktigt hålla sig uppe. Han tappade balansen när han skulle kissa, nej, det är inte snällt att låta honom fortsätta!

I fredags hämtade jag upp min underbara syster, som skulle hålla oss sällskap, och tillsammans åkte vi till världens bästa och mest engagerade veterinär.
De hade gjort fint inne på rummet, med dämpad belysning, levande ljus, mjuka filtar och pappersservetter.
Det var en väldigt svår, men fin stund. Allt gick väldigt lugnt och stilla.
Veterinären trodde fortfarande på någon tumör centralt. Jag hade gett honom en sorts mat han inte var van vid sista dygnet och den hade han fått behålla, så troligtvis var det inte pga maten som han kräktes.
Vad han drabbats av kommer vi aldrig att få veta, men nu slipper han må dåligt och han får springa racerfart med sin mamma Dagmar.

Sov gott älskade fina Terry, vi saknar dig massor!!!