2011-11-25
Det är med sorg i hjärtat jag skriver detta.
Vår vackra, söta, stolta, busiga, härliga Dagmar, Drottningen av
Kinna har lämnat oss.
Hon blev hastigt dålig igår kväll. Hon kunde inte resa sig och var
okontaktbar en liten stund, hon hämtade sig dock, men gick sakta och
lite vingligt.
Klockan 21.15 beslöt vi oss för att åka in till Blå Stjärnan i
Göteborg.
Där konstaterade de att hon var väldigt blek i slemhinnorna och hade
svag puls. De gjorde ett ultraljud på magen och hittade en
förändring på levern, den var dock inte skälet till att hon mådde så
dåligt.
Därefter gjordes en lungröntgen och de tog blodprover.
Röntgen visade att hon hade någon sorts vätska runt lungorna och
blodprovet visade på blodbrist.
Hon hade drabbats av en akut cirkulationssvikt.
Leveråkomman kunde hon ha levt med ett tag till, men för att klara
hennes akuta tillstånd krävdes en massiv insats med bla
blodtransfusion och då hade det gett henne några dagar eller veckor
till i livet.
Vi tog då beslutet att låta henne somna in.
Nu slipper hon alla plågor och springer lycklig omkring med sina
kompisar, men mina tårar vill inte sluta rinna och det känns väldigt
tomt här hemma...
Det känns så konstigt att hon var som vanligt igår, pigg och glad på
promenaden och nu finns hon inte kvar!
Jag kommer verkligen sakna hennes ständigt glada svans.
Hon blev 12 år, 9 månader och 24 dagar.
Dagmar var från början en foderhund som jag tog
med mig hem när jag slutade min praktik på Tårpilens kennel. Våren
2002 fick hon en kull där, men när hon blev min beslutade jag mig
för att ta en kull själv på henne.
Något som jag själv är förtjust i
är utställningar. Speciellt blodad tand har jag fått
sedan jag fick hem Dagmar, det är ju roligt när man
vet att man har en fin hund. När man känner att
chansen finns. De flesta gångerna har det gått bra.
Hittills har jag ställt ut henne 23 gånger på
officiella utställningar och ett flertal
inofficiella.(2005) Naturligtvis är det med väldigt
varierande resultat, men hon har placerat sig i
bästa tik klassen 8 gånger och fler skall det bli!
Jag har inte tränat någon "riktig" jakt med henne,
mycket för att jag inte har haft de rätta
kunskaperna, men hon tycker det är roligt att
apportera dummys. När är hon fick nosa på en kråka
tyckte hon den luktade lite underligt och vågade
inte riktigt ta den. Däremot springer hon gärna runt
med sin matskål för att demonstrera hur hungrig hon
är :-)
Dagmar är duktig på att spåra, både viltspår och
personspår. Hon är mycket noggrann och har bra näsa.
Hon är en väldigt följsam tik, som är lyhörd och
lättlärd. Hennes följsamhet gör dock att det kan
vara svårt att få ut henne på längre självständiga
sökarbeten. Hon är ganska förarberoende och vill
därför jobba nära, varför spårning och lydnad passar
henne bättre än fältarbeten.
Efter ett knappt år och åtta lydnadstävlingar, så
fixade hon sitt LPI, 8½ år gammal! LPI innebär tre
första pris i lydnadsklass 1. Hon har placerat sig
som tvåa av nio deltagare på Marks
Brukshundklubb och trea av tretton deltagare på
Göteborgs och Mölndals Brukshundklubb!
Dagmar är väldigt "mattig", där
jag är vill också hon vara. Hon är nöjd och glad
bara hon får vara med, det spelar ingen roll vad vi
gör. Hon är oerhört tacksam att ha och göra med och
charmar alla som kommer i kontakt med henne, mycket
för hennes lugna sätt.
|